Bakom varje mörka moln så finns där en sol som lyser !
Vart finns Ljuset i Livet när det har slocknat ens Liv den dagen och den sorgen man känner av den man
höll av vid sitt hjärta så det brast itu och Den man mist har funnet en annan plats bortom andra sidan vid Solrosens Port .
När kommer den stormen att bedarra i ens själ som tröst och som benådning efter alla sår som den har
gett Ärr efter alla trauma . Efter all Sorg efter alla svek och all värk och smärta som följer en dagligen i ens spår som en följeslagare ..
Hur ska ens Hopp kunna finna tröst och försoning av ens mörka bakgrund när ej ens hjärta har
funnit frid i det och när hjärnan ej kan glömma alla minnen som smärtar fast ens hjärta vill ej minnas det längre .
Jag är en sökare som försöker finna en ro och frid i Livet och en mening i det som en själslig vandrare som ej har funnit
en boplats att finna ett hem på .
Jag är som en vilsen själ i min egna icke existerande kropp .
Jag försöker varje dag att finna ljuset bakom alla moln så solen den kan titta fram igen ,
Jag har krypet ihop som en osynlig boll efter smärtan efter såren du lämnade mig med där ärren aldrig kommer själsligt läka .
Jag har skriket . Jag var som en nyfödd fågelunge som var skadeskjuten . Jag ropade i tysthet men dom ekade i tomhet .
Det tog 10 År av mitt liv att leva ett isolerat liv i min egna boja och mitt egna hem då min vardag
var uppföljd av smärtor , av skuggor som jagade mig som ett rovdjur i mörkret och av eko av brustna drömmar
av brustna illusioner och av brustna svek som ej lämnar mig nu och aldrig som har svept ut mig i en oändlig Loob av kaos ,
Inre dolda trauma , som har gjort mig till den jag är idag .
Till En som ej kan infinna ro och frid . Ej Våga ta steget att våga lita igen .
I dag sitter all min värk och smärta i hela kroppen som en vandrare som ej finner sinnesro .i själen efter åren
som har förstört mitt liv det är livet efter allt som har orsakat mig .
Jag har smärtor och värk som jag lever med dagligen utan uppehåll . Då jag spände min båge för att orka leva för att orka stå ut .
Dom spänningarna har nu satt sig ingjuten i min själ med en nedbruten kropp
som ej orkar fler smällar och som ej vill mer nu .
Min Kropp Den lever med Astma och Allergi som följeslagare och jag har lärt mig att ha dig vid min sida .
Jag lever med ständig skräck med knä som hoppar urled sen jag var ung och ej vet när det händer igen och det gör så otroligt
ont både när det händer och när dom ska rätta sig igen . Och jag har varit nära att bli påkörd pga dom
gjort det när jag har gått över vägen .
Jag lever med Fibro och av migrän i sviterna efter det i perioder och som slår av knäna av mig
och det känns som hammarslag mot huvudet och man går helt i däck i flera dagar .
Jag är en sliten och bruten själ av åren som satt sina spår och ärr i min själ..
Jag har efter många års Längan efter 40 år ensamhet fann jag den endaste man i mitt liv och det är du min älskade man .
Det tog tid för mig att förstå att du kunde trots att jag ej vågade tro på din kärlek att få mig att tro på kärlek .
Du gav mig ditt hjärta och jag gav dig min kärlek tillbaka till dig i din utsträckta hand för alltid . Och Varje Dag med
dig min älskade man så
går jag på Rosa Moln när jag vaknar upp inför en ny vardag med dig .
Du stal Nyckeln till mitt hjärta och jag öppnade upp den för dig . Jag och du kommer för alltid att leva
livet ut tills livet det skiljer oss åt . Och då kommer vi åter förenas in i evigheten och återförenas vid Solrosens Dal och Port
och dansa Barfota på vår skogsäng och höra Änglarna sjunga för oss .
Du är mitt allt min älskade man . Du trodde på mig . Du väntade ut mig tills jag la mitt liv och min hand i din .
Vi är båda som två skadeskjutna duvor som båda har ett liv som är fylld av sorg och av att mista fler
än vad vårt hjärta orkar bära av sorg . Vi har båda två mist någon som vi har hållit av nästan varje år sen vi möttes
och det sätter sina ärr i ens hjärta och vi gör det tillsammans för varje sorg som vi får bära .
Själv har jag varit på fler begravningar än jag kan orka bära som minne i mitt hjärta . Jag har fått lära mig att
leva med det som en film som rullar i slowmotion i ens inre . Man måste . Man har ej något annat val än att andas .
Att ramla ner i avgrunden och sen försöka kravla sig ensam upp igen . Jag Lever jag Andas . Jag finns .
Jag ställer frågor varje dag till dig om Varför . Vad är dina svar till vad har jag gjort för ont och jag får ej några svar
och det gör att jag vacklar i min egna existens av vem jag är och om någonsin stormen
runt mig och inom mig någonsin kommer att bedarra så jag äntligen kan finna en inre ro och frid .
Jag får leva med min ständiga värk och smärta efter allt jag har gått igenom i mitt liv som har satt sina spår
som sorg som minne och som fått mitt hjärta att gå itu som en spegel
där man ej kan laga mer då sprickorna blir fler och fler .
Jag har Krakelerat i mitt hjärta och ingen kan ej läka och laga dom sprickorna mer . Men jag kan lära mig att leva med dom .
Vart finns Ljuset i Livet när det har slocknat ens Liv den dagen och den sorgen man känner av den man
höll av vid sitt hjärta så det brast itu och Den man mist har funnet en annan plats bortom andra sidan vid Solrosens Port .
När kommer den stormen att bedarra i ens själ som tröst och som benådning efter alla sår som den har
gett Ärr efter alla trauma . Efter all Sorg efter alla svek och all värk och smärta som följer en dagligen i ens spår som en följeslagare ..
Hur ska ens Hopp kunna finna tröst och försoning av ens mörka bakgrund när ej ens hjärta har
funnit frid i det och när hjärnan ej kan glömma alla minnen som smärtar fast ens hjärta vill ej minnas det längre .
Jag är en sökare som försöker finna en ro och frid i Livet och en mening i det som en själslig vandrare som ej har funnit
en boplats att finna ett hem på .
Jag är som en vilsen själ i min egna icke existerande kropp .
Jag försöker varje dag att finna ljuset bakom alla moln så solen den kan titta fram igen ,
Jag har krypet ihop som en osynlig boll efter smärtan efter såren du lämnade mig med där ärren aldrig kommer själsligt läka .
Jag har skriket . Jag var som en nyfödd fågelunge som var skadeskjuten . Jag ropade i tysthet men dom ekade i tomhet .
Det tog 10 År av mitt liv att leva ett isolerat liv i min egna boja och mitt egna hem då min vardag
var uppföljd av smärtor , av skuggor som jagade mig som ett rovdjur i mörkret och av eko av brustna drömmar
av brustna illusioner och av brustna svek som ej lämnar mig nu och aldrig som har svept ut mig i en oändlig Loob av kaos ,
Inre dolda trauma , som har gjort mig till den jag är idag .
Till En som ej kan infinna ro och frid . Ej Våga ta steget att våga lita igen .
I dag sitter all min värk och smärta i hela kroppen som en vandrare som ej finner sinnesro .i själen efter åren
som har förstört mitt liv det är livet efter allt som har orsakat mig .
Jag har smärtor och värk som jag lever med dagligen utan uppehåll . Då jag spände min båge för att orka leva för att orka stå ut .
Dom spänningarna har nu satt sig ingjuten i min själ med en nedbruten kropp
som ej orkar fler smällar och som ej vill mer nu .
Min Kropp Den lever med Astma och Allergi som följeslagare och jag har lärt mig att ha dig vid min sida .
Jag lever med ständig skräck med knä som hoppar urled sen jag var ung och ej vet när det händer igen och det gör så otroligt
ont både när det händer och när dom ska rätta sig igen . Och jag har varit nära att bli påkörd pga dom
gjort det när jag har gått över vägen .
Jag lever med Fibro och av migrän i sviterna efter det i perioder och som slår av knäna av mig
och det känns som hammarslag mot huvudet och man går helt i däck i flera dagar .
Jag är en sliten och bruten själ av åren som satt sina spår och ärr i min själ..
Jag har efter många års Längan efter 40 år ensamhet fann jag den endaste man i mitt liv och det är du min älskade man .
Det tog tid för mig att förstå att du kunde trots att jag ej vågade tro på din kärlek att få mig att tro på kärlek .
Du gav mig ditt hjärta och jag gav dig min kärlek tillbaka till dig i din utsträckta hand för alltid . Och Varje Dag med
dig min älskade man så
går jag på Rosa Moln när jag vaknar upp inför en ny vardag med dig .
Du stal Nyckeln till mitt hjärta och jag öppnade upp den för dig . Jag och du kommer för alltid att leva
livet ut tills livet det skiljer oss åt . Och då kommer vi åter förenas in i evigheten och återförenas vid Solrosens Dal och Port
och dansa Barfota på vår skogsäng och höra Änglarna sjunga för oss .
Du är mitt allt min älskade man . Du trodde på mig . Du väntade ut mig tills jag la mitt liv och min hand i din .
Vi är båda som två skadeskjutna duvor som båda har ett liv som är fylld av sorg och av att mista fler
än vad vårt hjärta orkar bära av sorg . Vi har båda två mist någon som vi har hållit av nästan varje år sen vi möttes
och det sätter sina ärr i ens hjärta och vi gör det tillsammans för varje sorg som vi får bära .
Själv har jag varit på fler begravningar än jag kan orka bära som minne i mitt hjärta . Jag har fått lära mig att
leva med det som en film som rullar i slowmotion i ens inre . Man måste . Man har ej något annat val än att andas .
Att ramla ner i avgrunden och sen försöka kravla sig ensam upp igen . Jag Lever jag Andas . Jag finns .
Jag ställer frågor varje dag till dig om Varför . Vad är dina svar till vad har jag gjort för ont och jag får ej några svar
och det gör att jag vacklar i min egna existens av vem jag är och om någonsin stormen
runt mig och inom mig någonsin kommer att bedarra så jag äntligen kan finna en inre ro och frid .
Jag får leva med min ständiga värk och smärta efter allt jag har gått igenom i mitt liv som har satt sina spår
som sorg som minne och som fått mitt hjärta att gå itu som en spegel
där man ej kan laga mer då sprickorna blir fler och fler .
Jag har Krakelerat i mitt hjärta och ingen kan ej läka och laga dom sprickorna mer . Men jag kan lära mig att leva med dom .