En sista kopp kaffe för ikväll medan jag skriver kvällens tankar och funderingar jag har !
Går Dagen kunde varit och slutat annorlunda pga mig och
min hälsa .
Vilket gör att jag ikväll sitter här och känner
mig både nedstämd och orolig över vad som kunde har hänt .
Skulle gå ner för vår trappa som jag brukar göra när jag kom till
näst sista trappsteget så hoppade naturligtvis knäet
urled igen .
Varpå jag som vanligt stöp i golvet med en smäll skrikande
och skrämde skiten av min älskade man som sprang
ner för trappan chockad och undrade vad som hände
medan jag fortfarande skrek på golvet innan knäet hoppade
rätt igen .
Och lika förbannat ont gör det som det alltid gjort till fylld av både smärta
och värk i flera dagar ibland i flera månader efteråt innan det släpper
.
igen .
Jag har haft detta problem ända sen jag när det första gången hände ute
på rasten i lågstadiet när jag skrikande också när knäet hoppade urled
första gången stöp rakt i backen utan förvarning och sen gjort i alla dessa år
utan förvarning om när det ska
hända igen .
Vilket har varit min skräck i alla år vad jag än ska göra av rädsla
över tex när jag går över gatan så jag ej blir påkörd vilket jag har hållit på att bli
vilket slutade med ett knä urled och en bruten lillfinger när jag också ramlade
på övergångsstället när knäet hoppade urled och höll på att bli påkörd av en bil
då jag stöp skrikande av smärta rakt i asfalten och inte kunde resa mig igen innan
knäet hade rättat sig igen och blev liggande . Det blev akuten med ett värkande knä
och slutade med en bruten lillfinger den gången .
Igår kunde det slutat illa om det hade hänt redan på första trappsteget i vår trappa
vilket kunde slutet med att jag hade kunde ramlat eller flugit ner för hela trappan
när knäet hoppade urled och slutat med att jag kunde ha både brutit mina armar ,
mina ben eller nacken när knäet hoppade urled .
Idag sitter jag med ett värkande fortfarande knä och öm i min redan fyllda kropp
av värk som ej gjorde min Fibro bättre som man jämt får gå
varje dag med ..
Suck .
Hatar Mina förbannade Knä ovanpå den vanliga ständiga värken av fibron
och värken man lever med som ständig följeslagare och alltid gjort och
sitter med ångest , oro , nedstämd
idag över vad som kunde hänt .
Och som kommer kanske en dag hända pga dom förbannade knäna
och aldrig veta vilket knä hoppar urled nästa gång . När händer det
då det är bägge två som hoppar urled men aldrig än så länge samtidigt och
aldrig veta om det händer i nuet eller om det händer om jag klättrar upp på
någon stol , stege eller som nu när jag gick ner för trappan .
Jag hatar att att känna mig fången i min egna ständiga värkande kropp
ovanpå mina knä som hoppar urled , fibron som man alltid ska ha och leva
med som en följetong som aldrig tar slut .
med migrän som hälsar på mellan varven som en oinbjuden gäst som man
önskade man kunde be att dra dig pepparn växer i varmare klimat
om det inte hade gjort så förbannade ont när den hälsar på och
och känns som hammarslag mot ens huvud och önskade man kunde byta ut
Huvudet .
Jag hatar att behöva leva med min allergi och astma som isolerat mig från samhället
från allt det andra kändes det och känns som kan göra under perioder när man
ser ut som en stoppskylt i nyllet pga den röda snoken och dom rödsprängda
ögonen har kliat och runnit som jag hade skalat lök och värre än när man nässlar när man
satt inne och glodde pga den förbannade
Pollen hälsar på ute vilket har ej varit så roligt när man sen skulle försöka se
ut som Fotomodells stjärna från Hollywood själv på röda mattan till arbetet
med en röd täppt söndersnuten näsa och rödsprängda ögon och ändå se nobel ut
med rinnande och kliande ögon vilket jag tycker om jag får skriva det själv
sprack pga att jag såg ut som en rödsprängd röd stoppskylt i nyllet
och var trött som ett helt lakan som inte orkade vika ihop sig själv när jag
stupade i sängen när jag kom hem .
Och önskade jag kunde göra som
snövit sova alldeles alldeles helt slut utan att behöva nysa mig genom hela
natten tills morgonen väckte mig och skrek dax att vakna varpå jag önskade
den dit pepparn växer medan jag suckande gick upp .
Erkänner det gått mycket toapapper under dessa perioder men någon ska ju hålla
dom sysselsatta så det har ju inte varit risk för att dom har gått i konkurs pga allt
toapapper man har snutit upp i sina glansiga dagar .
Har Fortfarande ont i knäet och värker ikväll och vet inte hur jag likt halta Lotta som
sällskap ska göra imorgon när jag och min älskade man ska städa
som vi alltid gör mig haltande runt men jag får ta den tid det tar
må bästa kvinna alltid klara sig bäst själv göra så gott jag kan
då min man ska inte behöva göra det själv då han har
också mycket att göra även om jag vet han hjälper mig
så vill jag som den envisa åsna jag är att även städa och hjälpa till
så gott det går.
Erkänner jag är rädd för att gå ner för trappan igen att mitt knä eller det andra ska
hoppa urled igen vilket gör mig ledsen ,nere och känner mig deppad
och vet inte hur jag ska göra .
Det har funnits stunder att tanken har funnits där pga rädslan att skaffa en rullstol
för då sitter jag ner om det händer och riskerar inte att ramla när det händer
och det gör mig både ledsen , arg , bitter då jag vill inte hamna i rullstol
men jag orkar inte längre med denna rädsla , skräck osäkerheten att inte veta
när det händer nästa gång vilket knä som hoppar urled
och var det händer . och det gör så fruktansvärt ont vilket också blir en inbyggd
rädsla över denna smärta i nivå som ej går och förklara om ni ej har upplevt
det då det är som mitt knä bryts itu två gånger när det först hoppar urlled
och innan det sen hoppar rätt igen om det gör det . Snyft .
Jag har ramlat ner för stentrappa på en arbetsplats så jag fick vätska i mitt knä
som var svullet som en fotboll så det rättade inte tillbaka sig igen utan fick gå med
krycka till arbetet i flera månader med värk under tiden dom skulle
tappa det på vätska .
På en skala mellan 1 - 10 vill ni inte veta hur förbannat det ont det gjorde
innan vätskan tappades väck och knäet hoppade rätt igen med utan
bedövning vilket jag aldrig fått när det har hoppat urled under alla år.
Nu ska jag i alla fall försöka vila och hoppas värken blir lugnt i natt så jag
kan sova .
Ursäkta det långa brevet ikväll men känner mig både ledsen och rädd över
att aldrig kunna känna mig trygg över när det hände nästa gång vilket blir en
osäkerhet och gör mig deppad och vet inte hur jag sa göra .
Orkar inte med mig själv just nu . Vi hörs !
Går Dagen kunde varit och slutat annorlunda pga mig och
min hälsa . Vilket gör att jag ikväll sitter här och känner
mig både nedstämd och orolig över vad som kunde har hänt .
Skulle gå ner för vår trappa som jag brukar göra när jag kom till
näst sista trappsteget så hoppade naturligtvis knäet urled igen .
Varpå jag som vanligt stöp i golvet med en smäll skrikande
och skrämde skiten av min älskade man som sprang
ner för trappan chockad och undrade vad som hände
medan jag fortfarande skrek på golvet innan knäet hoppade
rätt igen .
Och lika förbannat ont gör det som det alltid gjort till fylld av både smärta
och värk i flera dagar ibland i flera månader efteråt innan det släpper
. igen .
Jag har haft detta problem ända sen jag när det första gången hände ute
på rasten i lågstadiet när jag skrikande också när knäet hoppade urled
första gången stöp rakt i backen utan förvarning och sen gjort i alla dessa år
utan förvarning om när det ska
hända igen .
Vilket har varit min skräck i alla år vad jag än ska göra av rädsla
över tex när jag går över gatan så jag ej blir påkörd vilket jag har hållit på att bli
vilket slutade med ett knä urled och en bruten lillfinger när jag också ramlade
på övergångsstället när knäet hoppade urled och höll på att bli påkörd av en bil
då jag stöp skrikande av smärta rakt i asfalten och inte kunde resa mig igen innan
knäet hade rättat sig igen och blev liggande . Det blev akuten med ett värkande knä och slutade med en bruten lillfinger den gången .
Igår kunde det slutat illa om det hade hänt redan på första trappsteget i vår trappa
vilket kunde slutet med att jag hade kunde ramlat eller flugit ner för hela trappan
när knäet hoppade urled och slutat med att jag kunde ha både brutit mina armar ,
mina ben eller nacken när knäet hoppade urled .
Idag sitter jag med ett värkande fortfarande knä och öm i min redan fyllda kropp av värk som ej gjorde min Fibro bättre som man jämt får gå
varje dag med ..
Suck .
Hatar Mina förbannade Knä ovanpå den vanliga ständiga värken av fibron
och värken man lever med som ständig följeslagare och alltid gjort och
sitter med ångest , oro , nedstämd
idag över vad som kunde hänt .
Och som kommer kanske en dag hända pga dom förbannade knäna
och aldrig veta vilket knä hoppar urled nästa gång . När händer det
då det är bägge två som hoppar urled men aldrig än så länge samtidigt och
aldrig veta om det händer i nuet eller om det händer om jag klättrar upp på
någon stol , stege eller som nu när jag gick ner för trappan .
Jag hatar att att känna mig fången i min egna ständiga värkande kropp
ovanpå mina knä som hoppar urled , fibron som man alltid ska ha och leva
med som en följetong som aldrig tar slut .
med migrän som hälsar på mellan varven som en oinbjuden gäst som man
önskade man kunde be att dra dig pepparn växer i varmare klimat
om det inte hade gjort så förbannade ont när den hälsar på och
och känns som hammarslag mot ens huvud och önskade man kunde byta ut Huvudet .
Jag hatar att behöva leva med min allergi och astma som isolerat mig från samhället
från allt det andra kändes det och känns som kan göra under perioder när man
ser ut som en stoppskylt i nyllet pga den röda snoken och dom rödsprängda
ögonen har kliat och runnit som jag hade skalat lök och värre än när man nässlar när man
satt inne och glodde pga den förbannade
Pollen hälsar på ute vilket har ej varit så roligt när man sen skulle försöka se
ut som Fotomodells stjärna från Hollywood själv på röda mattan till arbetet
med en röd täppt söndersnuten näsa och rödsprängda ögon och ändå se nobel ut
med rinnande och kliande ögon vilket jag tycker om jag får skriva det själv
sprack pga att jag såg ut som en rödsprängd röd stoppskylt i nyllet
och var trött som ett helt lakan som inte orkade vika ihop sig själv när jag
stupade i sängen när jag kom hem .
Och önskade jag kunde göra som
snövit sova alldeles alldeles helt slut utan att behöva nysa mig genom hela
natten tills morgonen väckte mig och skrek dax att vakna varpå jag önskade
den dit pepparn växer medan jag suckande gick upp .
Erkänner det gått mycket toapapper under dessa perioder men någon ska ju hålla
dom sysselsatta så det har ju inte varit risk för att dom har gått i konkurs pga allt toapapper man har snutit upp i sina glansiga dagar .
Har Fortfarande ont i knäet och värker ikväll och vet inte hur jag likt halta Lotta som
sällskap ska göra imorgon när jag och min älskade man ska städa
som vi alltid gör mig haltande runt men jag får ta den tid det tar
må bästa kvinna alltid klara sig bäst själv göra så gott jag kan
då min man ska inte behöva göra det själv då han har
också mycket att göra även om jag vet han hjälper mig
så vill jag som den envisa åsna jag är att även städa och hjälpa till
så gott det går.
Erkänner jag är rädd för att gå ner för trappan igen att mitt knä eller det andra ska
hoppa urled igen vilket gör mig ledsen ,nere och känner mig deppad
och vet inte hur jag ska göra .
Det har funnits stunder att tanken har funnits där pga rädslan att skaffa en rullstol
för då sitter jag ner om det händer och riskerar inte att ramla när det händer
och det gör mig både ledsen , arg , bitter då jag vill inte hamna i rullstol
men jag orkar inte längre med denna rädsla , skräck osäkerheten att inte veta
när det händer nästa gång vilket knä som hoppar urled
och var det händer . och det gör så fruktansvärt ont vilket också blir en inbyggd
rädsla över denna smärta i nivå som ej går och förklara om ni ej har upplevt det då det är som mitt knä bryts itu två gånger när det först hoppar urlled och innan det sen hoppar rätt igen om det gör det . Snyft .
Jag har ramlat ner för stentrappa på en arbetsplats så jag fick vätska i mitt knä
som var svullet som en fotboll så det rättade inte tillbaka sig igen utan fick gå med
krycka till arbetet i flera månader med värk under tiden dom skulle
tappa det på vätska .
På en skala mellan 1 - 10 vill ni inte veta hur förbannat det ont det gjorde
innan vätskan tappades väck och knäet hoppade rätt igen med utan bedövning vilket jag aldrig fått när det har hoppat urled under alla år.
Nu ska jag i alla fall försöka vila och hoppas värken blir lugnt i natt så jag
kan sova .
Ursäkta det långa brevet ikväll men känner mig både ledsen och rädd över
att aldrig kunna känna mig trygg över när det hände nästa gång vilket blir en
osäkerhet och gör mig deppad och vet inte hur jag sa göra .
Orkar inte med mig själv just nu . Vi hörs !