Varför Sviker Du Mig Min Värkande Kropp ? Åter En Dag Fylld Av Värk . Ångest . Sorg .Rädsla Och Bitterhet !
Varför sviker du mig ständigt min värkande kropp fylld av
värk , smärta , sorg , ångest och bitterhet över frågan varför
och aldrig få något svar som ekar i tomhet .
Jag har fortfarande ont i mitt knä hoppade urled i dag för en vecka
sen . Vågar ej gå i trappan , vågar ej göra något utan ha den gnagande
oron och rädslan att bara det inte händer igen och var händer det nästa gång
som ger mig en inre ångest då det gör så fruktansvärt ont både när det hoppar
urled och sen när det ska hoppa rätt igen och ej veta när det händer igen .
Jag erkänner mig besegrad av dig min värkande svikna kropp som jag ej kan lita på
längre för alla svikna löften om att kanske detta var sista gången det händer tills
det slår till igen när jag minst anar det och alla dessa brutna löften genom alla
år av värk ., smärta , knä som hoppar urled , migrän som har sänkt mig av smärta av
hammarslag och dunkande och jag gråtande ej vet vart jag ska ta vägen
och allergin och astman som jag aldrig har växt ifrån som jag i mina stunder så
ofta har gråtit av förtvivlan i min ensamhet då jag älskar djur och kommer alltid att
älska djur då dom aldrig har sviket mig aldrig gjort mig illa och dom enda som är
mig trogen i mitt hjärta oavsett om jag är glad , ledsen har ont eller hur jag mår
och när jag behöver dom som mest så finns djuren där för en som den trognaste
livskamrat man kan ha som ens vän .
Jag erkänner jag är kroppsligt och andligt trött , nedstämd och är på väg att ge upp när
det gäller min hälsa , min andliga inre själ av alla törnar i mitt liv .
Det börjar sätta sina spår . Jag känner mig vilsen och söker fortfarande efter vem är jag
vem leder mig rätt på min vilsna stig när jag ej ens själv vet vem jag är längre som en
vilsen vandrare i öken som ej vet vems rötter han tillhör andligt i Andevärlden
kommer jag någonsin kunna hitta hem i denna Andevärlden där jag endast Andas men ej
längre känner mig hel längre .
Jag vill ge upp men fortsätter att lämpa varje dag med min hälsa som jag endast känner
bitterhet mot och som håller på att knäcka mig med all ständig värk och en kropp som
ständig sviker mig ,
Min Inre röst skriker i tysthet och ekar tomt medan en annan röst hela tiden viskar du
måste . Med en röst som hela tiden svagt viskar du ska ej tro du är något
att du är svag om du viker dig när du har ont ,
Bit Ihop och kämpa hur ont du än har .
Alla svek och sorg och ett i över 10 års nattsvart helv av minne som aldrig
kommer att läkas mitt hjärta vill men ej min hjärna som ständig bli påmind av
minnen som ej läks i mitt krossade hjärta där det sociala livet , ensamheten ,.
utanförskapet har för alltid blivit skadat i min själ .
Tills Du Min Själsliga Älskade Man efter 40 år i tron att ej någon skulle kunna älska
mig då jag hade gett upp i
mitt ensamma liv och räckte ut en hand
som jag efter långt tid av rädsla tillslut öppnade mitt skadade hjärta för och gav dig mitt
hjärta och vi kommer för alltid dela vårt själsliga liv ihop och jag älskar dig till
månen tillbaka till mitt hjärta igen .
Varför känns det då som jag sviker dig med min hälsa då jag vill du ska ha det bra
vilket vi också har om inte min hälsa sviker mig gång på gång vilket går
ut över dig min man vilket gör mig ont och ledsen fast du säger det ej gör det
så mår jag dåligt av det och av allt jag gått igenom som satt sina spår i mitt
ärrade och krossade hjärta .
Nu Ska jag ha kväll och ber alla om ursäkt för mitt långa brev och över mina ledsna
tankar då jag vill ni ska känna glädje när ni är på min Blogg och känna er
hemma när ni tittar inom där .
Önskar er alla en fin kväll och må så gott och var rädda om er allihopa .
Tack för att ni finns och lyser upp min dag som en ledstjärna .
Varför sviker du mig ständigt min värkande kropp fylld av
värk , smärta , sorg , ångest och bitterhet över frågan varför
och aldrig få något svar som ekar i tomhet .
Jag har fortfarande ont i mitt knä hoppade urled i dag för en vecka
sen . Vågar ej gå i trappan , vågar ej göra något utan ha den gnagande
oron och rädslan att bara det inte händer igen och var händer det nästa gång
som ger mig en inre ångest då det gör så fruktansvärt ont både när det hoppar
urled och sen när det ska hoppa rätt igen och ej veta när det händer igen .
Jag erkänner mig besegrad av dig min värkande svikna kropp som jag ej kan lita på
längre för alla svikna löften om att kanske detta var sista gången det händer tills
det slår till igen när jag minst anar det och alla dessa brutna löften genom alla
år av värk ., smärta , knä som hoppar urled , migrän som har sänkt mig av smärta av
hammarslag och dunkande och jag gråtande ej vet vart jag ska ta vägen
och allergin och astman som jag aldrig har växt ifrån som jag i mina stunder så
ofta har gråtit av förtvivlan i min ensamhet då jag älskar djur och kommer alltid att
älska djur då dom aldrig har sviket mig aldrig gjort mig illa och dom enda som är
mig trogen i mitt hjärta oavsett om jag är glad , ledsen har ont eller hur jag mår
och när jag behöver dom som mest så finns djuren där för en som den trognaste
livskamrat man kan ha som ens vän .
Jag erkänner jag är kroppsligt och andligt trött , nedstämd och är på väg att ge upp när
det gäller min hälsa , min andliga inre själ av alla törnar i mitt liv .
Det börjar sätta sina spår . Jag känner mig vilsen och söker fortfarande efter vem är jag
vem leder mig rätt på min vilsna stig när jag ej ens själv vet vem jag är längre som en
vilsen vandrare i öken som ej vet vems rötter han tillhör andligt i Andevärlden
kommer jag någonsin kunna hitta hem i denna Andevärlden där jag endast Andas men ej
längre känner mig hel längre .
Jag vill ge upp men fortsätter att lämpa varje dag med min hälsa som jag endast känner
bitterhet mot och som håller på att knäcka mig med all ständig värk och en kropp som
ständig sviker mig , Min Inre röst skriker i tysthet och ekar tomt medan en annan röst hela tiden viskar du
måste . Med en röst som hela tiden svagt viskar du ska ej tro du är något
att du är svag om du viker dig när du har ont ,
Bit Ihop och kämpa hur ont du än har .
Alla svek och sorg och ett i över 10 års nattsvart helv av minne som aldrig
kommer att läkas mitt hjärta vill men ej min hjärna som ständig bli påmind av minnen som ej läks i mitt krossade hjärta där det sociala livet , ensamheten ,.
utanförskapet har för alltid blivit skadat i min själ .
Tills Du Min Själsliga Älskade Man efter 40 år i tron att ej någon skulle kunna älska
mig då jag hade gett upp i
mitt ensamma liv och räckte ut en hand
som jag efter långt tid av rädsla tillslut öppnade mitt skadade hjärta för och gav dig mitt
hjärta och vi kommer för alltid dela vårt själsliga liv ihop och jag älskar dig till
månen tillbaka till mitt hjärta igen .
Varför känns det då som jag sviker dig med min hälsa då jag vill du ska ha det bra
vilket vi också har om inte min hälsa sviker mig gång på gång vilket går
ut över dig min man vilket gör mig ont och ledsen fast du säger det ej gör det
så mår jag dåligt av det och av allt jag gått igenom som satt sina spår i mitt
ärrade och krossade hjärta .
Nu Ska jag ha kväll och ber alla om ursäkt för mitt långa brev och över mina ledsna
tankar då jag vill ni ska känna glädje när ni är på min Blogg och känna er
hemma när ni tittar inom där .
Önskar er alla en fin kväll och må så gott och var rädda om er allihopa .
Tack för att ni finns och lyser upp min dag som en ledstjärna .